Det brukar sägas att det är bra att stanna och lukta på blommorna men det är även bra att stanna och studera grönkålen! :)

Härom veckan var det en närmast religiös upplevelse att stilla i en lätt bris betrakta grönkålens fortplantning i form av fröskidornas mognande och uppsprickande. Vid vissa specifika förutsättningar spricker fröskidan upp och kastar ut sina fröer i en halvcirkel. Men alla gör det inte samtidigt, nej, detta är en process som för en enskild planta kan ta flera veckor, vilket ökar chansen att några fröer skall skjutas ut när lämpliga förhållanden råder!

 
Grönkålens fröskidor tornar upp sig

Nu håller jag på och tar hand om de fröer jag samlat in och det är ju lätt gjort. Men vad säger litteraturen i ämnet? (och här har jag botaniserat i min mormors efterlämnade böcker).

 
Gammal litteratur innehåller mycket matnyttigt :)

Fryslexikon (Allt om mat handbok #2, 1972) låter meddela att grönkål "fryses efter den första frostknäppen. Repas från de grövsta stjälkarna, förvälls några minuter och hackas. Inte lönsamt att odla själv, finns industrifryst".  

Hemmets handböcker från Bonniers: "Den lilla köksträdgården" av Yngve Rydholm från år 1974 tipsar om att "Ett bra knep när det gäller grönkål är att sätta ut plantor på potatislandet allteftersom potatisen skördas. Då skadar det inte med lite kvävegödsling, t.ex med kalksalpeter" och vidare får vi veta att "Grönkålssoppa är en verklig delikatess, för många traditionsrätt på juldagen. Men den skall kokas på fet och kraftig buljong".

Om vi så konsulterar Britt Nilssons "Mera grönt" från LT:s förlag 1965 så kan vi läsa att "Grönkål, även kallad kruskål, bladkål eller fjäderkål, kan odlas över hela landet och är ytterst värdefull på grund av sin höga halt av järn och kalcium samt A- och C-vitamin", "På våren är de nya skotten underbart goda att blanda med nässlor till nässelkål (soppa). Även grönkål är en gammal kulturväxt och det var troligen den som en gång gav namnet kålgård åt köksträdgården".

Efter diskussioner med grannar till min lott så kommer jag här att beskriva skillnaderna mellan Parksallat och Cikoria, då det var en del som trodde att jag odlade Cikoria, när det i själva verket är ett bestånd av Parksallat som jag har.

Så här ser de ut;

   
Till vänster Cikoria, till höger Parksallat (bilderna är klickbara)     

Bonniers Flora i färgs femte omarbetade upplaga från 1983 låter meddela följande;

Cikora, Cichorium intybus
"Flerårig, luden eller glatt ört. Stjälkar styva, rikt förgrenade. Blomkorgar klarblå, 25-40 mm. Blad parflikiga, de övre hela. Vägkanter, avfallsplatser"

Parksallat, Cicerbita macrophylla
"Växande i täta bestånd med grovtandade blad", blomkorgar 30 mm, "Vägkanter, avfallsplatser, Från Kaukasus".

Den virtuella floran har också synnerligen informativa sidor om de bägge växtena:
Cikoria: http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/cicho/cichint.html
Parksallat: http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/cicer/cicemac.html

 
Till vänster blad från Cikoria, till höger Parksallat.

Enligt olika källor är Parksallat invasiv, den förekommer t.ex i SLU Artdatabankens lisa över invasiva arter: https://artfakta.se/rapportera/eftersokta/ias/skapa

På min lott har dess bestånd succesivt minskats ganska avsevärt sedan jag anlagt två rabatter med täckduk, dessutom får växten kraftig konkurrens av kirskål och annat som växer invid stenmuren. Jag har också för vana att tillse att de inte går upp i blom. I mina ögon ter sig denna växt ganska harmlös jämfört med Kvickrot, Åkerfräken och Kirskål.