Förr i tiden brukade man mellan husen i de österlenska fiskelägena odla något som på modern svenska heter potatislök. Det var lök som gav skörd i knippen likt en potatis och trivdes i de torftiga sandjordarna.

I den fenomenala österlenska kokboken "Murresill och snurreduppa" av Margit Leijing från 1976 beskrivs löksorten av författarinnan enligt nedan;

   
(Utdrag ur "Murresill och Snurreduppa" - klickbara bilder)

En liten sökning i Syd- och västsvensk dialektdatabas (https://www.isof.se/arkiv-och-insamling/digitala-arkivtjanster/syd--och-vastsvensk-dialektdatabas) ger vid handen att löken, i samma härad som orten Vik ovan, föga förvånande kallades "pantofflelög" eller mer ålderdomligt "pantofflelödj", det finns även ett exempel på "pärelödj".

Denna lök har jag aldrig sett eller hört talas om annars tills härom året då norrländskan Britt-Inger sade att hon brukade odla potatislök. Jag utbrast då "Oj, där ser man! Det är väl en typisk skånsk gröda!?" och fick till svar något i stil med "SKÅNSK!? Nej, du vet du vad, detta har odlats i min hemtrakt sedan Arilds tid".

Nu har jag äntligen fått lite utsäde från henne, närmare bestämt med ursprung från hennes mormor i Burträsk, så nu skall det bli spännande att se om det blir något av denna typiskt skånsknorrländska gröda! :)

   
Fina gula pantofflalödjar i ett bjär, eller förlåt, potatislök som ja' gräv' ne' i e' pallkrag'.

Satte, enligt instruktioner, på cirka 10 cm djup med 20-25 cm mellan raderna.